Hur hamnade vi här?

Det är elva år sedan David och Lina flyttade till gården i Sinarpsdalen. Då var marken utarrenderad och båda pendlade till jobb på varsitt håll. David, som var trött på att sitta i kontorstolen, funderade på hur gården kunde användas som bas för en verksamhet på hemmaplan. Grannens djurhållning med rödkullor och utedrift blev en stor inspiration och när han 2007 gav Lindegrens en ko i bröllopspresent var det klippt. David sa upp sig för att satsa på lantbruket.

Familjen

De första åren låg fokus på att få driften att fungera, kombinerat med försäljning till privatkunder i liten skala. 2010 blev Lindegrens delägare i Bassholma slakteri. Året efter öppnades gårdsbutiken, mest på prov och i grannens ombyggda stall. 2012 kompletterades verksamheten med matvandringar och matlagningskurser. 2013 invigdes butiken med eget charkuteri, styckning och hängmörning. Idag jobbar David med lantbruket på heltid, och Lina vid sidan av sitt jobb på Arkitekterna Krook & Tjäder.

Tre barn och två galna föräldrar på en gammal gård från 1800-talets mitt - det är en bra grund för ett händelserikt liv. Mycket av familjens umgänge kretsar kring gårdens sysslor, som här i form av en tidig vårpicknick i en vitsippsbacke med utsikt över Båstad och Laholmsbukten, kombinerad med stängslingbestyr i kohagen. På senare år har döttrarna klivit in aktivt i företaget, och bemannar butiken under högsäsong, sköter stora veckostädet hela året och deltar med hiss och diss av våra framtidsplaner.

Gården & djurhållningen

Djurens hälsa och välbefinnande har stor betydelse för köttets kvalitet. I grund och botten har dock djurvälfärd ett egenvärde. Hos Lindegrens bedriver vi inte köttproduktion utan djurhållning. Att vi ser oss som djurhållare snarare än köttproducenter ger oss ett annat perspektiv på det här med djur.

Flocken med rödkullor (och en och annan fjällko)

Våra rödkullor lever i flock där korna betäcks naturligt av avelstjuren och där kalvarna tillåts dia sina mödrar långt in på hösten. Flera generationer av kor går sida vid sida. Vi känner dem väl, alla korna har namn. På sommaren strövar de fritt över naturbetesmarkerna kring Sinarpsdalen på Bjäre. På vintern vistas korna tillsammans på öppna åkrar där utfodring sker och där robusta ligghallar finns att kura i vid regn och rusk. Rödkullan är köldtålig och får en tjockare päls på vintern.

Kalvning äger rum på vår och höst och sker som regel okomplicerat. De högdräktiga korna släpps upp i skogen eller i en annan del av hagen där de får kalva i avskildhet. Behov av medicinering eller annan vård diskuteras med lokal veterinär eller med den expertis som vi har tillgång till genom Nöthälsovården i Skåne. Strävan efter ett naturligt beteende går som en röd tråd genom vår djurhållning. När flocken livas upp en solig vinterdag och då ungdjuren rusar runt i nysnön får vi detta bekräftat.

Rödkullan - en fantastisk genbank

Rödkullan är en av våra få kvarvarande lantraser. Som ras betraktad har den uråldriga rötter. Den anses härstamma från allmogekon och var från mitten av 1800-talet mycket vanlig i mellersta Sverige och längs Västkusten. Rödkullan uppskattades då för sin mångsidighet. Hon gav förhållandevis rikligt av både mjölk och kött. Dessutom ansågs hon lämplig för bete i skog- och busklandskap eftersom hon kunde överleva och växa på magert gräs och löv.

I samband med jordbrukets rationalisering i mitten av 1900-talet blev antalet renrasiga rödkullor allt färre. Importerade raser av kor hade högre produktivitet och rödkullan ersattes eller korsades. I slutet av 1970-talet var situationen för rödkullan katastrofal – rasen höll helt på att utrotas. En man vid namn Karl-Gustav Hedling slog larm efter att ha konstaterat att endast 23 rena rödkullor fanns kvar. Det fordrades stora ansträngningar för att rädda rasen. Från 1980-talet har antalet kor och semintjurar successivt ökat och rödkullan förekommer idag i livskraftiga besättningar runt om i landet. En av de större finns i Sinarpsdalen på Bjäre.

Rödkullan kännetecknas av sin färg som går i nyanser från gult och rött till mörkbrunt, ibland med inslag av vitt på huvud, ben och juver. Det mest typiska i hennes utseende är dock att hon saknar horn. Rasen är känd för sitt goda lynne, lekfulla temperament, starka ben och lätta kalvningar. Hon är fri från ärftliga defekter.

Rödkullan har i huvudsak använts för mjölkproduktion. Mindre väl känt är att rödkullor som föds upp på enbart gräs ger ett mycket välmarmorerat och smakrikt nötkött.

Ekologisk odling

Djurhållning med nötkreatur ger flera positiva effekter. Driften och djurhållningen hos Lindegrens håller det vackra odlingslandskapet öppet och bidrar till biologisk mångfald. Våra kor betar marker som är så branta, stenbundna eller småskaliga att de inte skulle lämpa sig för annan produktion. Vår drift är ekologiskt godkänd, här används inte bekämpningsmedel eller konstgödning. Som foder används i princip enbart gräs, vilket korna omvandlar till högvärdigt protein.

Klimatet då?

Köttproduktionens påverkan på miljön och klimatet har diskuterats livligt de senaste åren. Svenskarnas konsumtion av gris-, lamm- och nötkött är hög i jämförelse med många andra industrialiserade länder. Vi äter i genomsnitt 80 kg kött per person och år. Av detta utgör nötkött omkring 25 kg.

Det är tveklöst så att nötkreatur och andra idisslande djur står för stora utsläpp av klimatgaser. Det är djurens naturliga fodersmältning som genom ”rapandet och pruttandet” orsakar utsläppen. Samtidigt kan djurhållning vara en smart del i näringskedjan - idisslande djur kan tillgodogöra sig betesmarkens gräs, på marker som inte kan plöjas och där annat inte går att odla. I gengäld får vi högvärdigt protein i form av kött och förstås gödsel att lägga på åkern.

Men klimatpåverkan varierar mycket beroende på hur driften ser ut. Därför ska du välja ekologiskt kött och när det gäller lamm och nöt ska de vara uppfödda på gräs och ha gått på naturbetesmarker. Då kan du äta kött med gott samvete och göra måltiden till en stor upplevelse.

Personalen

Erica

En av våra första stamkunder. Gillar ryggbiff. Tröttnade på att vara journalist, sa upp sig och började ordna matvandringar med oss. Det är Erica som förestår charkuteriet och kommer med en ny laddning salsiccia varje vecka.

Dick

Vår styckarmästare. Uppvuxen med yrket och har erfarenhet från flera charkföretag i Skåne. Har hjälpt oss sedan starten, som heltidsanställd sedan 2015. Kan allt från struts till älg. Nyfiken och lär sig hela tiden nytt i samtal med kunder.

David

Lantbrukaren, strategen, företagsledaren, vildhjärnan och vaktmästaren. Är överallt och ingenstans. Hoppar in i verksamheten där det behövs för stunden och ansvarar samtidigt för Lindegrens långsiktiga utveckling och skötsel av djur och marker.

Lina

Sköter marknadsföring, epost, flyttar djur, och älskar att nosa rätt på nyheter i sortimentet - härliga olivoljor och toppenbra pepparkvarnar. Dyker ofta upp i butiken, men tillbringar mest tid på arkitektkontoret. Deltar i Davids strategiska diskussioner och fattar sedan de slutgiltiga besluten.

Sinarpsdalen

Om man ska välja något som allra mest har format landskapet på Bjärehalvön, så är det den dramatiska händelsen för 80 miljoner år sedan, när det som långt senare skulle kallas Hallandsåsen, sköt upp som en horst ur det sydskandinaviska urberget. Men tack och lov var det ett gammalt uselt urberg och det började spricka och vittra sönder, och långt senare, efter det att inlandsisen legat och pressat under många tusen år, kom det en flod av smältvatten under isen, så väldig och stark att stora block slets bort och allt grus däremellan följde med och lämnade efter sig en djup skåra genom berget, kal och stenig. Det var för 10 000 år sedan.

Den kala sandiga moränen i dalen fylldes snart av mossor och lavar och allteftersom klimatet blev varmare flyttade växter och djur hit, sådana som vi känner igen idag. Och sen flyttade människorna hit. De odlade och byggde gravhögar och så småningom kallade de platsen för Sinarpsdalen.

I dalen följer vi en mångtusenårig tradition och odlar på de små stycken och tegar som omgärdas av stengärdesgårdar - storåkern, långalyckan, pellalyckan och de andra. På dalsidorna, där terrängen gör det omöjligt att sätta en plog i jorden, klättrar korna omkring och håller markerna öppna.

Nyhetsbrev

Håll dig uppdaterad om händelser och erbjudanden!